När brevbäraren dansar in

Lämna ett svar

Det finns så många sätt vi människor kan kommunicera, och bygga relation med varandra på. Där någon minut om dagen kan vara allt som behövs för att höja livskvalitén.

I det här fallet gissar jag att de korta mötena genom ett fönster är lika roliga för såväl flickan som brevbäraren 🙂

Risiga jättedjur

Lämna ett svar

Sedan 2008, men med avbrott för i år 2020, arrangeras Wara Art-festivalen i Japan. Där har en konstskola börjat arbeta med risstrån, som traditionellt använts för olika bruksföremål men som idag ersatts med andra material. Med risstråna skapar studenterna olika djur i jätteformat och skapar därmed en utställning samtidigt som kunskap om hantverket med risstrån hålls levande.

Personligen var jag fast direkt jag såg draken. Det är inte mycket som skall till för att jag skall gå igång på olika gestaltningar. Få till en drake – och jag är helsåld 😉

Pussla ihop de spillda bönorna

Lämna ett svar

På engelska pratar man om ”to spill the beans” när man råkar försäga sig, eller på annat sätt avslöjar en överraskning eller liknande. Jag kan nog, utan att känna att jag avslöjar någon hemlighet, säga att ett pussel med spillda bönor är något av det mest oväntade, kanske också mest kreativa, jag sett den här mörka trista månaden. Det här är nog den mest attraktiva, onödiga prylen på länge 🙂

Också en tavla

Lämna ett svar

Jag har nog nämnt det tidigare, att jag är en sucker för en välgjord flash mob. Något stort, pampigt, överraskande och rejält inrepeterat. Något som får folk att omedelbart stanna upp, blir varse hela sin omgivning och i bästa fall även tappa hakan lite grand.

Den här lilla föreställningen, inspirerad av Rembrandts målning De Nachtwacht, är helt strålande.

Rembrandt – De Nachtwacht, 1642. Rijksmuseum, Amsterdam

Här handlar det inte bara om att repetera in lite moves, utan här tar man ett köpcentrum i anspråk.

Skall man göra en tavla, så bör man göra på det här sättet 😀

Trummande duell

Lämna ett svar

2020 lär förmodligen inte gå till historien som mänsklighetens bästa år, långt ifrån. Samtidigt har vågen av isolering, karantän och digitalt distansumgänge skapat nya, eller i alla fall rejält utvecklat gamla, former av interaktion. Kvalitén, och intressenivån, på dessa är naturligtvis skiftande utifrån tycke och smak, men en interaktion som den senaste månaden väckt många och breda reaktioner är trumduellen mellan Nandi Bushell och Dave Grohl.

Dave Grohl är ett välbekant namn för alla som haft visst intresse för musik sedan tidigt 90-tal. Då dök hans namn upp som trummis i Nirvana. Efter att frontmannen Kurt Cobain begått självmord bytte Grohl till gitarr och startade 1995 bandet Foo Fighters. Grohl har allmänt fått epitetet ”the nicest guy in music” för sin ödmjuka framtoning och personlighet. I Sverige har han dessutom en extra guldstjärna då han 2015 vid en konsert på Ullevi trillade ner från scenen, bröt benet men slutförde ändå konserten, sittandes på scen medan läkare skötte om hans ben.

Nandi Bushell är däremot inte lika känd. Än. För hur känd kan en brittisk tjej på tio år och som spelar trummor vara? Det visar sig att hon faktiskt puttrat på YouTube sedan hon var sex år gammal och trevande håller takten för sin pappa som spelar gitarr. Så hennes musikaliska utveckling ligger där, dokumenterad och tillgänglig för alla, på nätet. I takt med att hennes skicklighet växer ökar även antalet låtar hon lägger sin trummor över, samt covers. Och det handlar då inte om någon mjuk radiopop, utan det är en riktigt vass katalog för en tioåring: Muse, Green Day, Joy Division, System Of A Down och Rage Against The Machine – för att nämna några artister. Och så Foo Fighters förstås.

I mitten av augusti tar hon sig an Foo Fighters Evelong, och passar även på att utmana Dave Grohl. Som två veckor senare svarar henne med att utmaningen är antagen, och han gör detta med att spela Dead End Friends. Nandi svarar en vecka senare med att, i samma kläder och med samma rörelsemönster, också köra Dead End Friends. Här uppfyller hon en dröm hon haft, att spela tillsammans med Grohl.

Men inte nog med detta. Ytterligare två veckor senare återkommer Grohl med en låt han skrivit till Nandi. Till sin hjälp har han sina tre döttrar – The Grohlettes 🙂

Och för ett par dagar sedan kom Nandis svar, den egna låten Rock And Grohl, där hon spelar alla instrument själv.

Kanske har vi nu nått vägs ände i den här duellen, kanske dyker något litet avslutande klipp upp så småningom. I vilket fall har det varit härligt befriande att se mötet mellan dessa två personer. Den unges vilda, otämjda glädje och energi, och den äldres prestigelösa och respektfulla stöd och uppmuntran. Detta är definitivt ett guldkorn från det här eländiga året att bära med sig 🙂