Den som leker prövar, och den som prövar leker. Så tänker i alla fall jag, och därför måste jag utmana mig själv lite då och då. Jag önskar att jag vågade utmana mig själv ideligen, men så modig är jag inte. Inte än i alla fall, vi får väl se.
I onsdags utmanade jag mig själv rejält genom att genomföra mitt livs första PechaKucha. Och det var en utmaning, och det var nervöst, och det var roligt!
En PechaKucha är en japansk presentationsform som utmanar de traditionella utdragna power point presentationer vi alla känner igen såväl. Jag själv har hållit i åtskilliga. Förvisso försöker jag alltid utmana mig och åhörarna och göra annorlunda, men i grunden är power point en power point. Det som gör PechaKucha så tilltalande är det strikta formatet. En får visa 20 stycken slides som endast får ligga uppe i 20 sekunder per slide. Det innebär att en PechaKucha alltid är 6 minuter och 40 sekunder. Oavsett ämne, oavsett vem som presenterar. Dessutom skall ett PechaKucha evenemang alltid börja kl 20:20.
Sällan har jag varit så nervös som jag var i onsdags. Att föra fram ett budskap under dessa former är stressande. Det kräver timning. Och dessutom vill i alla fall inte jag stå och läsa innantill utan jag föredrar att ha ögonkontakt med åhörarna. Samtidigt är det då lätt att dras iväg och gå utanför manus, åtminstone är det så för mig. Så det blev en mischmasch av manus, freestyle och mer eller mindre tight timning på bilderna. Men det gick, och jag tyckte det gick bra.
Ett växtpoäng, tack!
Leka 365! 